Biodling...

...har min man börjar med som bisyssla. Nu står här två fina kupor som liknar stora julklappar en liten bit från huset. En stol är placerad på bihörigt avstånd så att man kan sitta och biskåda dem i lugn och ro.

 Först känner man sig lite bisvärad i deras närhet, men det är inget bikymmer. De bits nämligen inte i onödan, för då är deras liv förbi. Men det är en bisak i sammanhanget. 

Nu är det dags att invintra dem. Det bityder helt enkelt att man ger dem sockerlösning istället för honungen som man har bistulit dem på. Hittills har de fått ca 20 kg socker per kupa.

Honung är ju egentligen bispya. De sväljer nektar som åker ner till binjuren och sedan upp igen. Jag är inte helt säker på biskrivningen, men det låter logiskt...med binjuren alltså.

Vi hade ett biutrymme som har fått bli förråd till bisysslan. Det är en gammal bastu som hade hål i golv och innertak när vi flyttade hit.

Så här fint blev det invändigt med nya spånskivor och lite färg. Här finns nu bivax, extra bikupor, bidräkt och utlåningsbidräkt till bisökare.

Förutom honung får vi som biprodukt vaxljus till mina ljusstakar. Dessutom

möjlighet att göra salva av bivax och propolis som bina tillverkar.

Nu får vi hoppas att vintern inte blir för bister. De klumpar ihop sig runt drottningen och håller 25 grader hela vintern inne i kupan. Biundransvärt att ta hand om henne på det viset. 

Ja, nog har vi blivit bitna av de små rackarna...i dubbel bimärkelse kan man säga, men det gjorde inte så ont.