Sheffeild ligger på flera kullar så alla gator är väldigt branta...och smala. Med bilar parkerade på båda sidor rymdes det bara en i mitten, men bilisterna trixande sig fram och hittade alltid en lucka någonstans.
Telefonledningarna samlades snyggt i stolpar mellan husen. Som gigantiska spindelnät.
Här är entrén till huset som dottern hyr med tre andra tjejer. Entrén på framsidan ledare rakt in i en av kompisarnas rum, så de använder köksingången istället.
Smal mörk gång, men halvvägs igenom tänds en lampa...när den inte är trasig.
Charmig patina på handtag och övriga detaljer på huset.
På innergården har de ett förråd för trädgårdsredskap med mera, men de har inte börjat att påta i jorden än.
Deras hörna på gården där vacker murgröna slingrar sig längs muren. Här kan de hänga tvätt på tork eller ta en fika i vårsolen, men tyvärr når visst inte solen hit.
Köksingången med närhet till soptunna och pappersåtervinning. Praktiskt och bra.
Huset består av tre våningar plus källare, men dit ner går de inte gärna. Sniglar har en tendens att komma in den vägen. I och för sig står kylskåpet innanför källardörren, men det går ju snabbt att hämta lite mjölk.
Lite kallt och dragigt inomhus, men det är vi ju vana vid som också bor i ett gammalt hus. Vintern har varit jobbigt kall för tjejerna med under 10 grader inomhus ibland. Nu var det i alla fall ca 16 grader, och som tur är ligger varmare tider framför.
Lite skillnad i bostadsstandard, men i övrigt en fantastiskt fin vistelse för dottern i Sheffield. Ett år som säkert finns med resten av livet på ett positivt sätt.
