Tomteverkstadskänsla...

...blir det när man gör rutiga fat - ni vet Kalle Anka på julafton klockan tre när nissen i tomteverkstan målar schackbräden med rutig färg. 

Först drejas fatet förstås, sedan bränns det i tusen grader och därefter börjar den rutiga förvandlingen. Alla rutor som ska bli vita penslas med vax. Pilligt pilligt. Kanterna och hörnen måste bli snygga. Tar bortåt en timme per fat. 

Sedan kommer det roliga. Fatet doppas i glasyren, och det är när det bryter genom glasyrytan som tomteverkstadskänslan infinner sig. Helt magiskt kommer det upp rutigt ur den gråa ytan i hinken. 

Dags för bränning igen i 1240 grader den här gången. Under de första hundra graderna kommer en mysko doft ur ugnen när vaxet smälter. Drygt ett dygn senare kan jag plocka ut ett nybakat svart-vit-rutigt fat ur ugnen. 

Fyra gjorda hittills och två sålda, så det får nog bli några till innan julsäsongen drar igång. Hög tid att börja nu...

Solrosorna...

...kämpar in i det sista. I natt var det minus 2-3 grader, så frågan är om de klarar den pärsen.

Har lärt mig att 4 meter höga solrosor inte ryms i ett 2 meter högt växthus. Tur att takluckan finns där.

Två har slagit ut och två är fortfarande knoppar.

Ser lite roligt ut. Nästa år får det bli en liten rabatt framför växthuset istället. Ringblommor ska jag så där också.  Borde bli fint och gillas av bina med för den delen.

De flyger till de få blommor som finns kvar så här års. Om ett bi hittar någon bra blomma åker hon till kupan och berättar för de andra, och så kommer ett helt gäng tillbaka. Smart!

Kalla nätter och soliga dagar brukar ju höra ihop, så det kanske blir en fin dag i dag också.

Mycket lyckad mässa...

...är nog en bra sammanfattning. Tänk vad mycket jobb alla engagerade människor lagt ner! Därför var det roligt att det kom så pass mycket folk. Ingen visste väl hur stort intresset skulle vara eftersom det var första gången mässan hölls, men jag tror att alla var nöjda.

Portalen in till vår fjärdedel av hallen var pricken över i.

Det kändes välkomnande och bra presenterat när man klev in till Åsunden.  

Grönahög hade släpat med en bardisk och bjöd alla besökare på kaffe. Man ville visa att i Grönahög är det en öppen atmosfär, så kommer du hit blir du alltid bjuden på en schlätter kopp kaffe.

Komosse marknadsfördes naturligtvis, och Häradsleden som inte jag själv kände till - en naturskön led med olika sevärdheter utmärkta.

Kyrkan och förskolan Lingontuvan fick en central plats på Åsundens område. Lingontuvan har odlingar på tomten, och sålde inlagd squash.

Dessutom har de hönor som kacklade mysigt under mässan. Livskvalité för barnen på Lingontuvan! Hur kan vissa politiker i kommunen ens komma på tanken att lägga ner en sådan verksamhet? Just nu är det lugnt, och förhoppningsvis i fortsättningen också, för nästa budget handlar inte bara om pengar, utan även om livskvalité för små och stora...om man får önska i alla fall. 

Bredvid mig stod en företagsam, duktig kille från Köttkulla. Han gjorde flis med hjälp av sina maskiner som han köpt billigt, och sedan renoverat så de såg nya ut. Har du någon skog att röja? Ring honom!

På min andra sida stod en kufisk typ och gömde sig bakom datorskärmen. Hans reaktionstest var populärt. En liten tjej hjälpte honom under dagen att dra dit folk som testade om de var snabbare än en grönahögsbo, och till slut vann hon själv pris för snabbaste tiden på hela dagen. Kul!

Förutom min egen keramik sålde jag sonens järntrådshalsband. Många såldes till glada köpare. Dessa måste jag ha med på julmarknaden här hemma på gården i slutet av november. .

Jag hade själv många kunder, och de handlade över förväntan. Det ger sådan inspiration och energi, så idag blir det drejskivan igen !

Landsbygdsmässa...

...drar vi iväg på nu in till Ulricehamn. Det är inte förrän på lördag, men det tar några timmar att ställa upp allt.

Hjärtmuggar ska naturligtvis med...

...och raku måste jag ju visa eftersom det är så nytt.

Har gjort info-lapp med scannade akvarellbilder. Blev bättre än väntat. 

Bivaxljus har rullats för fulla muggar också.

Anders visar sitt företag med hjälp av ett reaktionstest. Vinst om du lyckad under 0,25 sekunder.

Lite större vinst för bästa tiden varje timme.

Och finast pris för bästa tiden under hela mässan.

Välkommen lördag 21 sep kl 10-15 i sporthallen Ulricehamn. Vi står vid ursnygg portal till Åsunden. Vi syns!

Biodling...

...har min man börjar med som bisyssla. Nu står här två fina kupor som liknar stora julklappar en liten bit från huset. En stol är placerad på bihörigt avstånd så att man kan sitta och biskåda dem i lugn och ro.

 Först känner man sig lite bisvärad i deras närhet, men det är inget bikymmer. De bits nämligen inte i onödan, för då är deras liv förbi. Men det är en bisak i sammanhanget. 

Nu är det dags att invintra dem. Det bityder helt enkelt att man ger dem sockerlösning istället för honungen som man har bistulit dem på. Hittills har de fått ca 20 kg socker per kupa.

Honung är ju egentligen bispya. De sväljer nektar som åker ner till binjuren och sedan upp igen. Jag är inte helt säker på biskrivningen, men det låter logiskt...med binjuren alltså.

Vi hade ett biutrymme som har fått bli förråd till bisysslan. Det är en gammal bastu som hade hål i golv och innertak när vi flyttade hit.

Så här fint blev det invändigt med nya spånskivor och lite färg. Här finns nu bivax, extra bikupor, bidräkt och utlåningsbidräkt till bisökare.

Förutom honung får vi som biprodukt vaxljus till mina ljusstakar. Dessutom

möjlighet att göra salva av bivax och propolis som bina tillverkar.

Nu får vi hoppas att vintern inte blir för bister. De klumpar ihop sig runt drottningen och håller 25 grader hela vintern inne i kupan. Biundransvärt att ta hand om henne på det viset. 

Ja, nog har vi blivit bitna av de små rackarna...i dubbel bimärkelse kan man säga, men det gjorde inte så ont. 

Kikare-foton...

...är inte så lätta att ta. Man står och siktar med kameran genom kikaren, och minsta rörelse gör att man missar motivet. Om man sedan till slut lyckas sikta rätt så har säkert motivet flugit sin kos. Om det nu är fåglar man siktar på. 

Vi har haft hägrar på besök under sommaren. De är mäktiga när de kommer flygande med sin krökta nacke och stora vingar. 165 cm vingbredd enligt fågelboken. Till slut lyckades kikare-fotot. 

Inte bästa skärpan, men för att vara mobil + kikare helt okej.

Härom kvällen precis när jag kom ut från verkstan kom två flygande strax över hustaken. Önskar att jag hade haft kameran beredd. Himlen var rosafärgad och de kom nära som svarta siluetter och lät sitt (enligt fågelboken) urtidsliknande korta och hesa "skraeik". Lite blandning mellan kusligt och magiskt. Trodde jag befann mig i Jurassic Park. 

Lite stillsammare med den här trollsländan. Här behövdes ingen kikare. Den är ganska stor för att vara insekt, särskilt när den kommer flygande och tänker sätta sig i håret. 

Häftiga ögon som tittar på en....

...fint mönster på bakkroppen...

...och vingarna ett mästerverk. Ja, nästan hela naturen är ett fantastisk mästerverk - allt utom älgflugorna!

Spännande boule-turnering...

...var vi på i söndags nere i byn. Uppboa mot nerboa.  Det var andra gången för oss. Förra året vann nerboa, så vi var extra vältränade för revansch i år. Hade spelat tre matcher här hemma på gräsmattan. 

Det är tio banor och alltså tjugo lag med ett proffs och en amatör i varje lag. Insåg med glädje att jag hade avancerat till proffs i år eftersom min lagkamrat aldrig hade hållit i några klot tidigare. 

Första matchen såg mest ut så här. Våra blanka, nya fina klot utan några repor samlade en bit bort från lillen, medan ett slitet, gammalt klot från andra laget låg närmast. Vårt mål var endast att få vinna någon omgång så att vi fick prova att kasta ut lillen. 

Efter första matchen kom en välbehövlig paus. Kaffet väntade...

...tillsammans med hembakade bullar och kakor som vi blev bjudna på. 

Efter en stund började andra matchen, som för oss blev mer jämn. Ett tag stod det tre lika...

...men vi i uppboa som är röda började dra ifrån, och till slut vann vi.

Slutklotet ligger här och blänket så fint bredvid lillen, men det börjar visst få lite repor nu. Måste ses som ett gott tecken. 

Stämningen var god hela tiden, även om det sved rejält när sista matchens sista utkast gjorde att nerboa vann i år igen. 

Till nästa år gäller alltså hårdträning och finslipning av kasttekniken. 

Utställning...

...i fönstret på KOiJ konsthantverk just nu. I Jönköping alltså, till och med 12 september, tillsammans med järngjutaren Johan Åkesson. Sedan hamnar nog det mesta på hyllan i butiken istället, så ingen panik alltså. 

Två gånger per år får man ett fönster alldeles för sig själv. Naturligtvis blev det bara raku den här gången i mitt fönster.

Mest lyckat rent krackeleringsmässigt blev nog det här stora ägget. Svarta tydliga linjer och snygga prickar. 

Den här blev ganska bra också, särskilt när läderremmarna blev monterade på sidorna. Hålen gjordes när krukan var mjuk. Sedan är det superlim som gäller. 

Den här var helt oglaserad när den stoppades i ugnen. Blir brun-svart-blå-skiftande i ytan. Ganska häftigt. Fick rosa remmar i sidorna. 

Gjorde den i två storlekar, och den största blev snyggast, men tyvärr fick den en liten spricka. De häftiga temperaturväxlingarna i raku gör att många saker kan ha en liten spricka, men det ingår liksom i raku-konceptet. 

En turkos-koppar-skål fick hänga med också. Fascinerande med den glasyren...kan man snabbt få på sågspån när man plockar ut föremålet ur elden blir glasyren kopparfärgad, men hinner det svalna liiite först blir den turkos. 

Vi får se hur försäljningen går. Raku- grejer blir lite dyrare än el-brända grejer. Men nu ska här drejas hjärtmuggar istället på löpande band. Efterfrågan ökar :)