Alla skarvar är tätade med lera, och en skarv fick en liten text för att minnas.
Ovanpå ugnskammaren står de glaserade sakerna och värms upp innan de får komma in i ugnen.
Det var lite svårt att få upp temperaturen, men till slut smälte glasyren ut och det var dags att plocka ut grejerna. Uppåt 850 grader var det säkert.
Med lång tång och svetshandskar som isolerar sämre än jag hade räknat med, får jag fatt om sakerna som jag ställer på en hög med sågspån som kommer från en trapptillverkare i Bankeryd.
Spånen börjar brinna, glasyren krackelerar och när allt känns lagom (vilket jag än så länge bara låtsas veta) slänger jag på en upp och nervänd tärnad-potatis-konservburk från Ica-Anders i Gällstad. Elden drar till sig syret i burken vilket gör att godset blir svart....reduktionsbränning.
Här är allt färdigbränt och elden får slockna tills nästa gång.
En del av skörden från första bränningen. Allt är sotigt och måste skrubbas med stålull. Svarta fingrar och naglar väntar alltså.
Solen var på väg ner när vi plockade undan i trädgården. Glad över en lyckad kväll utan regn, med röklukt i kläderna och håret bortbränt på armarna.
2 kommentarer:
Spännande! Nu ser jag att spån och burk-grejen sker utanför ugnen. Men det borde jag kanske förstått då spån inte klarar 850C så länge. Håll nu bara isär vanlig matlagning/grillning från raku så inte filéerna måste skrubbas med stålull och hanteras med svetshandskar :-o
Haha, jo jag ska tänka på att hålla isär raku och matlagning ;). Kul att du tittade förbi. Jag kanske inte lyckades förklara det där med sågspånen och konservburkarna ordentligt. Man är själv så inne i hur det fungerar och tror att alla har samma intresse för raku......som konstigt nog alla inte har!?! Du kanske upplever samma sak med din kajak.
Skicka en kommentar