Keramikverksta'n...

...har levt ett lugnt liv ett tag, men nu är det full rulle igen. Får till och med använda golvet till alla grejer som står på tork. Små ljusskålar med litet hjärta kanske kan passa om ett lååångt tag när höstmörkret kommer. 

Likaså dessa små ljuslyktor med utskuret hjärta. Jo, hjärtan går alltid hem. Ser lite slarviga ut på bilden, men de ska putsas och bli fina innan glasering och bränning. 

Hjärtmuggar på rad igen. De hinner ofta tingas innan de blir klara, men hittills är bara åtta bortlovade av dessa. 

Genom altandörren i verkstadsköket kan man ana min raku-ugn ute på gården. Det är nära nu !

Lucka och galler klara från snälla grannen. Till helgen bygger jag vidare. 

Grejer i den här stilen hoppas jag få fram i ugnen. Den här gjorde jag på kurs för ett par somrar sedan. Vore väl kul med lite sådana svart-vit-krackelerade ljusskålar och ljuslyktor. Kan nog bli fint !

Otrolig himmel...

...i går kväll. Den hade hela färgskalan från gult till rosa till lila till blå-svart....eller paynes grey som vi akvarellmålare använder i tid och otid. Och helt tyst. Det märks att fåglarna inte är lika aktiva längre.

Speglingen i vattnet blir läcker. Har jag berättat att vi har en forsärla här nere. Lite ovanlig enligt brorsan som kan allt om fåglar.

Olle har en förkärlek till bryggan. Han vet att jag brukar ha med en kopp kaffe dit ner, så det går i galopp nerför backen.

Men i går kväll blev det bara fotande och förundran över allt det vackra.

Röd fin blomma...

...fick vi som inflyttningspresent av min bror med familj förra året. Den heter säkert något fint också som jag inte vet. Hur som helst sa min bror att jag kan plantera ut den när den har blommat över, så kommet den nästa år igen. Säkert, tänkte jag. Han vet nog inte om att det är växtzon V här. Lika kallt som norrlandskusten. Men lydig som jag är gjorde jag som han sa. 

Något förvånad upptäcker jag den i full blom i år utanför min verkstad. Sååå röd och fin. 

Och vilken fantastisk skapelse in i minsta detalj. 

Lika röda och fina är de röda vinbären, och de går dessutom att äta. Vi har tre stora buskar. Kom och plocka den som vill ha !!!

Premiärdopp...

...i dammen. Känns helt otroligt att bara gå backen ner och bada i sin egen lilla sjö. Det blev aldrig av förra året, vår första sommar på Nyhagen. Gissar att det berodde på kall sommar och lunginflammation. 

Anton var först i. När jag skulle prova var jag feg nog att hämta en stege för att komma i. 

Vår gåsfamilj som verkar ha bosatt sig i dammen blev alldeles förskräckt och flaxade iväg. Inte undra på det. De har ju aldrig sett mig i baddräkt innan, och det kan ju vem som helst bli förskräckt av. 

Elsa stannade kvar trots allt. Det var riktigt skönt i vattnet, och det kändes fräschare än det ser ut. Det har regnat lite för lite sista tiden så vattnet ser alldeles brunt ut. Väl uppe igen såg man ren ut ändå, så det var ingen fara. 

Det här får vi göra fler gånger om värmen håller i sig. Får övertala övriga i familjen att ta ett dopp i morgon. Någon roddtur blev det däremot inte idag även om Elsa var lite sugen på det. 

Många stenar...

...har vi nu. Sexton kubikmeter. 

De ska ligga här i bäckfåran. Den har eroderat under årens lopp, och i våras var det så underminerat att ett betongblock under bron började tippa. 

Första lasset på plats. Än så länge grabb-göra, men så småningom får väl vi tjejer hjälpa till. 

Under tiden plockade vi smultron. Växer massor vid bäcken. 

Vi kunde plocka nävarna fulla. 

Sedan blev det allvarsamt prat mellan far och dotter. Tror det handlade om datorer. 

Sonen och jag ägnade oss åt viktigare saker......att beundra hans fina bonnabränna. 

 Ännu en vacker sommardag till ända. I morgon ska det bli lika fint väder :-) Passa på att njut så mycket ni bara kan vetja!

Naturens under...

...heter KOiJ konsthantverks temautställning som börjar i morgon. Mitt bidrag är två spindlar. Stooora spindlar. Och de representerar verkligen undret i naturen. Konstruktionen med tung bakkropp och nästan alla ben längst fram funkar inte. Gud måste ha haft extra mycket fantasi den dagen han skapade dessa spindlar. I verkligheten funkar de tydligen trots allt. 

Nåväl, vi får se om de håller hela utställningsperioden. Ska bli spännande att se vad övriga i föreningen har knåpat ihop. 

Missa alltså inte KOiJ's skyltfönster i Jönköping, Smedjegatan 22 den närmsta tiden framöver. 

Annars är mina dirigenter klara nu. Den här mannen har flyttat till Stockholm. 

Han ser snäll ut tycker jag. Ska likna en riktig dirigent som slutar efter 30 år. Imponerande med den entusiasmen under så lång tid. 

Den här ska inte likna någon särskild. 

Och tur är väl det. Den blicken kan väl vilken musikant som helst bli livrädd för. 

Nya muggar...

...klara idag. Härligt att öppna en ugn där allt är lyckat. Det är så många moment där det kan gå fel, men erfarenheten gör att fel efter fel elimineras. Men sedan kan det uppstå nya helt ologiska fel som gör en gråhårig.....men inte idag :)

Älgar som nästan ser ut som riktiga älgar hamnade på några muggar. Stora för te-älskare, men en kaffevariant måste nog fram också. 

Lika stora är de somrigt blå-vita muggarna. Blomman är ett minne från barndomen, inte exakt, men den ska påminna om en skål som tant Linnea hade på landet i Skalleryd....vårt sommarställe sedan 60-talet. Den var brun men min är blå. Efterättsskålar eller filskålar blev det också. 

Det som tyvärr inte fanns med i ugnen var mina hjärtmuggar. Jag skulle verkligen behöva fylla på hyllan med dem. De två sista tingades idag, så nu är de slut för tillfället. Måste dreja en ny omgång i morgon, men först sova några timmar...

Glasverandan....

...är inte dum att ha. Där är dragfritt, regnfritt och knottfritt. Myggor har vi faktiskt knappt några alls, men knott kan vara nog så irriterande. 

Just nu blommar alla mina pelargoner. Jag gillar dem. Tåliga mot det mesta och blommar länge. Extra kul när alla plantor i år kommer från sticklingar som jag tog i våras. 

Pelargoner hör väl också hemma på en glasveranda. Känns lite gammeldags och bondromantiskt. En kopp kaffe smakar extra bra här. 

Ernst Kirchsteigers idé..

...har jag snott. Inte den där fina ljuskronan av bestick som han hade i senaste programmet (hmm) utan en gammal idé från förra sommaren. Nämligen en stol med avsågade ben till bryggan. Ser kanske lite konstigt ut på håll?

 Jag har tagit det ett steg längre och använder även de avsågade benen till ett litet bord.

Perfekt att ställa hallonsaften på.

Faktiskt riktigt bekvämt med ryggstöd, och ändå finns känslan kvar att man verkligen sitter på en brygga. När saften är slut ställer man stolen så nära kanten man vågar, och sedan är det bara att dingla med benen över kanten så att fötterna doppas i vattnet. Just så har jag gjort idag, denna varma härliga sommardag!

Wow, en nattviol....,

...de doftar så gott. Wow, en till nattviol...och en till.....och många till. På vårt sommarställe i närheten av Aneby växer det nattvioler, men inte så många. Vet hur lycklig man blev som barn när man hittade någon, och minns hur rädd tant Linnea var om den enda som växte vid hennes grusgång. Det var hon och hennes bror Karl som ägde gården där sommarstället ligger. Inte plocka, bara böja sig ner och lukta. De luktar starkare på kvällen och natten. 

Här vid vårt nya hem växer det nattvioler överallt....eller nästan i alla fall. Kul! Det som inte växer här är däremot linnea. Kanske för att vi inte längre bor i Småland? Hur som helst har jag tagit med mig lite Småland till Västergötland och planterat in ett par revor linnea. Fridlyst? Nej jag tror inte det. Inte vad jag kom fram till via nätet iallafall. Lär vara svår att flytta, men än lever den i alla fall.